I Ghana tar alla som kan möjligheten att tjäna pengar på någons frånfälle, och allt som har med begravning att göra kostar orimligt mycket pengar.  Det är inte som i Sverige där det finns ett system och där alla som dör "kommer ner i jorden" på ett eller annat sätt. Begravningen är dessutom ett tillfälle att fira det liv som levts, en så kallad "Celebration of life", och är ofta en fest som pågår i tre dagar. Det är inte ovanligt att en begravning kostar lika mycket som ett bröllop, och den sörjande familjen förväntas bjuda på mat, dryck och underhållning. Därtill kommer kostnader för förberedelse av kroppen, kista, kläder, gravplats, gravsten och såklart arbetskostnader i samband med detta. Det är med andra ord dyrt.

 Säga vad man vill om den man som är far till Gladys barn, men han tog i alla fall sitt ansvar och finansierade en del av begravningen, och tillsammans med de pengar jag skickade i onsdags så kunde den genomföras under gårdagen. Gladys föräldrar deltog inte, men en del av hennes vänner var på plats för att säga farväl. Gladys "man" och hans familj var också där, och både Wisdom och hans äldre bror fick följa sin mamma till hennes sista vila. 

De pengar som samlats in hittills kommer att gå dels till begravningskostnaderna, dels till Wisdom och hans brors framtid. Framöver så kommer vi att undersöka under vilka förhållanden bröderna bor, och med hjälp av Social Welfare vidta åtgärder om det behövs. Vi vill inta "ta" dem från deras pappa om vi inte absolut måste, och även om de kan bo där så vill vi trygga deras framtid genom hälsoförsäkring, vård och utbildning. ​

Jag vill rikta ett stort tack till alla som bidragit med både pengar, stöd och uppmuntran. Vår önskan var att hjälpa Gladys till ett bättre liv med sin son, men ibland går det inte som man vill. Vi kan däremot vara glada över det extra halvår som Wisdom fick med sin mamma tack vare den vård vi ombesörjt. Nu kan han kanske minnas sin mamma då han växer upp.

När jag är i Ghana möter jag många människor med olika livsöden. Världen är orättvis och det gör ont att se hur illa livet far med en del av oss som vandrar på den här jorden. Det är så snedfördelat. Jag kan omöjligt försöka hjälpa alla dessa människor, men jag skulle inte stå ut med mig själv om jag inte försökte hjälpa åtminstone några av dem. Mitt arbete på barnhemmet är prioriterat, men jag kommer även fortsättningsvis att ta mig an enskilda individer och  familjer i vår by Senya. Jag hoppas att ni är med mig även då. <3 

Gladys led av kronisk anemi. Under året som gått har vi hjälpt henne så gott vi kan och sett till att hon fått blod då det behövts. Tillsammans med Sezi från Turkiet hyrde och inredde vi ett boende till henne och sonen Wisdom, och hon skulle precis påbörja utbildningen till sömmerska. Framtiden såg ljus ut för dem båda.  

I förrgår blev Gladys akut sjuk och fick hjälp att ta sig till korsningen där hennes familj bor. En av hennes yngre systrar och en annan familjemedlem hjälpte henne in i huset, trots att hon egentligen inte är välkommen där. Hon var då så dålig att hon inte kunde gå eller prata. Då de inte hade några pengar för att ta henne till sjukhuset så dog hon där, i hemmet där hon inte var välkommen, bland familjemedlemmar som förskjutit henne. 

Familjen vägrar att arrangera eller delta vid begravningen, som måste hållas idag torsdag. Däremot är det tydligen ok att hennes kalla kropp ligger naken i ett rum i deras hus i väntan på begravningen, eftersom att hon "nu redan är död".  Min mage vänder sig in och ut. Igår skickade jag en mindre summa via Western Union för att begravningen ska kunna genomföras idag. Pengar som jag egentligen inte har, men avstår i ett akut läge som detta. Gladys förtjänar åtminstone ett värdigt avslut, och i det ingår inte att ligga och ruttna i den afrikanska hettan.