På egna ben.

Jag förstår att ni är många som undrar varför det är så tyst i Love Life´s kanaler, och ni förtjänar såklart en uppdatering! Det blir kortfattat eftersom att jag helt enkelt inte har ork nog att gå in på detaljer, på grund av den utmattning som slog undan fötterna på mig för drygt ett år sedan. Jag hoppas och tror att det är ok. 


Som jag tidigare berättat så har arbetet pågått trots frånvaron av uppdateringar, men det har även skett en del förändringar. Först och främst så har Love Life nu lämnat verksamheten där allting startade för drygt sju år sedan; Mums Care Childrens Home. Anledningarna till detta är många men främst handlar det om att sättet vi arbetat på inte är hållbart i längden - framför allt inte för mig. Vi har tillsammans skapat enorma förändringar och utvecklat både barnhemmet och skolan till den anläggning det är idag, och nu är det dags för ledningen på plats att förvalta detta och stå på egna ben. Det finns fantastiska förutsättningar att driva verksamheten vidare om man bara kan och vill, och jag har goda förhoppningar om att de kommer att lyckas även utan Love Life’s stöd. Att fatta detta beslut har naturligtvis inte varit enkelt, men jag kom till en punkt där jag faktiskt inte hade något val längre. Om jag ska kunna fortsätta med det jag brinner för - att skapa hållbar förändring - så måste jag hitta ett annat sätt att arbeta på.


Först och främst - Love Life ska inte driva någon egen verksamhet, eftersom att ansvaret lätt hamnar fel och den hållbara förändringen uteblir. Vi kommer istället att samarbeta med lokala organisationer, genomföra punktinsatser samt bevilja stöd på individnivå. Fina ord, men vad betyder det i praktiken? 


Vi samarbetar sedan tidigare med organisationen Free the kids, som genomför räddningsaktioner på floden Volta där tusentals barn tvingas arbeta under slavliknande förhållanden. I dagsläget har ca 30 barn kunnat återföras till sina familjer och Free the kids ombesörjer att de är trygga, mätta och får utbildning samt hjälp och stöd för att kunna återgå till ett liv i frihet. Där hjälper vi till med allt från skolavgifter till terapisessioner, samt ekonomiskt bidrag (lön) till organisationens grundare för att han ska kunna utföra arbetet på plats. Nu senast finansierade vi exempelvis en utbildingsresa där barnen fick besöka bland annat Cape Coast Castle och Kakum National Park. Barnen bor hos sina familjer och om det krävs så försöker vi hjälpa till genom “family empowerment”, dvs ekonomiskt stöd för olika typer av självförsörjning. Free the Kids utför arbetet på plats - Love Life gör det möjligt ekonomiskt. 


Vi har också ett antal barn och ungdomar som får ekonomiskt stöd för att kunna utbilda sig och så småningom stå på egna ben. De bor hos sina familjer och vi stöttar dem utifrån deras individuella behov, men alltid med målet att de ska kunna klara sig själva i slutändan. Även här samarbetar vi med personer på plats. 


I framtiden, när jag är tillbaka på banan 100% igen, är tanken att vi även ska genomföra punktinsatser inom hälsa. Det är fortfarande så att många barn dör i malaria innan de hunnit fylla fem år, och planen är att genomföra förebyggande event där vi besöker avlägsna byar och informerar, utbildar och delar ut myggnät, test- och behandlingskit. Bland annat.


Så. Arbetet pågår, och för varje dag som går mår jag lite bättre. Jag kommer nog aldrig att sluta med mitt arbeta i Ghana, men min lilla familj i Sverige kommer alltid att komma först. Jag vill avsluta med att säga att jag är otroligt glad och tacksam över ert tålamod, er tillit och lojalitet. Trots tystnaden från mig så har ni fortsatt stötta Love Life med både månadsgåvor och engångsbidrag, skillnaden är knappt märkbar. Ni har gett mig tid och möjlighet att återhämta mig utan att behöva känna stress och press från uteblivna donationer, vilket lätt kunnat leda till att Love Life kollapsat. Det har vi inte. Och nu fortsätter vi arbetet framåt tillsammans.