Så heter den, cancertypen som Justice har. Det är en av de vanligaste cancerformerna hos barn, och vad jag förstår så är chansen ganska stor att den går att bota helt. Prognosen beror naturligtvis på hur långt gången cancern var när den upptäcktes, om den har spridit sig, om de har fått bort hela tumören under operationerna osv.  Svaren på de frågorna har jag inte fått, men jag vet att Justice påbörjar sin behandling imorgon. I tre omgångar, tre veckor i taget, ska han behandlas med cellgifter. Av vad jag har förstått så blir det ingen strålning, varför vet jag inte.  Vi får ta det härifrån - en dag i taget.

Imorgon för jag över de sista pengarna som behövs för att betala för behandlingen, men jag kommer även fortsättningsvis att stötta Justice och hans familj. I februari åker jag ner till Ghana, och hoppas kunna bidra med ett litet startkapital så att Justice föräldrar kan få igång en egen liten business. Pappan är sjuk och arbetslös och mamma Patience har haft fullt upp med Justice. Det behövs inte mycket för att starta en egen verksamhet för familjens försörjning, men för den som inte äger någonting är det svårt att veta var man ska börja. Det är min förhoppning att vi ska få se Justice växa upp och gå i skolan, och leva ett liv med bättre förutsättningar än dem som hans föräldrar fick. 

Om ni vill fortsätta att följa och stötta Justice och hans familj, går det fortfarande bra att swisha eller sätta in en slant på Bankgiro. Märk din gåva med "JUSTICE".

Swish 0703606042
Bg 115-8294

​Tack.

När jag var igen ville jag bli "hästtjej" eller flygvärdinna. Sen ville jag bli veterinär. Eller barnmorska. Nu blev jag ju ingenting av det där, för mina mål och drömmar har förändrats flera gånger med tiden. Poängen är att jag hade kunnat bli i princip vad som helst om jag bara hade velat det tillräckligt mycket. Utbildningen är ju gratis. Dessutom får jag möjlighet att låna pengar så att jag kan försörja mig  medan jag studerar. 

I Ghana är det en helt annan sak. För det första måste du betala en skolavgift. Sedan tillkommer kostnaden för skoluniform, böcker och skolmaterial. Om du då lever i en familj som knappt har råd med mat så får du helt enkelt gilla läget och inse att skolan inte är för dig. Tråkigt nog så är utbildning och kunskap vägen ut ur fattigdom, och hela situationen är ett moment 22. 

En av våra flickor kommer från en fattig familj, och hemma har hon fått lära sig hur man försörjer sig. Hon har sålt sig själv, dvs låtit män ha sex med henne, för 2 cedi per gång. För 4 kronor och 50 öre har hon gett bort sin kropp. Flera gånger. I oktober fyllde hon 11 år. 

Jag önskar så att hon, och alla andra tusentals flickor (och pojkar med för den delen) fick vara i skolan istället för att sälja sig själva på ga, bli med barn tidigt och uppfostra ytterligare en generation i fattigdom. Jag önskar att trenden gick att bryta - och det gör den. Ett litet steg i taget, ger vi allt fler barn möjlighet till utbildning och en framtid bortom fattigdomen.

Vill du ta ett steg med oss? Då kan du ge bort en skoluniform, en terminsavgift eller skolmaterial i julklapp. Läs mer om hur du går till väga här. Beställ senast 16 december!

Ps. Vår lilla 11-åring både bor och går i skolan hos oss och kommer aldrig mer behöva sälja sin kropp. Ds

Det är fruktansvärt trögt att försöka få information om Justice prognos, läkarna skjuter på det hela tiden. Senaste beskedet är att vi ska få all information på fredag, men det har de sagt tidigare. Jag hade tänkt vänta med att ge er en uppdatering tills jag fått veta mer, men nu känner jag att jag måste berätta vad jag vet för tillfället i alla fall. 

Justice opererades en andra gång i måndags, för att se till att de har får bort hela tumören. Operationen gick bra och Justice är stabil, men en av läkarna ville att fler tester skulle tas innan de uttalar sig mer. Som jag har förstått det så diskuteras en behandling med cellgifter, och det känns positivt. Jag var rädd att de skulle nöja sig med att tumören är borta och skicka hem honom utan behandling. Vad en sådan behandling kommer att kosta har jag absolut ingen aning om, men jag kommer att göra vad jag kan för att Justice ska få det han behöver. Och jag vet att ni är med mig <3

Här är en bild av Justice innan operationen i måndags, tillsammans med mamma Patience. Både Patience och Justice pappa är otroligt tacksamma för den hjälp som de har fått - så TACK.

(Även om jag inte vet hur mycket behandlingen kommer att kosta än, så kan jag med största sannolik säga att vi inte har råd att betala det i dagsläget. Så vill du redan nu hjälpa till att sponsra Justice sjukvård så går det bra att swischa till 0703606042 eller sätta in en slant på bg 115-8294. Varje krona gör skillnad.)

2012 åt barnen ris tre gånger om dagen. Ris med lite socker till frukost, ris med tomatsås till lunch och återigen ris med tomatsås till middag. Ris är relativt billigt och mättar bra, men det täcker absolut inte vårt behov av protein, fett, vitaminer och mineraler. Idag genererar vattenproduktionen tillräckligt med pengar för att barnen ska få allt de behöver, och kosten är numera varierad. De får gröt och bröd (från vårt eget bageri) till frukost, och riset har kompletterats med bönor, kött och fisk. De får två mellanmål varje dag, antingen färsk frukt eller kex, och utöver det så får de varje dag multivitamintabletter. Skillnaden mellan 2012 och idag är verkligen stor - och det är tack vare Love Life och alla fantastiska bidragsgivare. Barnen är piggare, orkar lära sig mer i skolan och är betydligt mindre sjuka än tidigare. Och när de väl drabbas så har de något att sätta emot. 

I vår andra verksamhet - Spirrow Sport Club - ser verkligheten annorlunda ut. Där är tillgången till mat fortfarande ett stort problem. Syftet med Spirrow Sport Club är att ge fattiga barn en möjlighet att utvecklas och skapa sig en framtid inom idrott. Pojkar och flickor som inte har råd att gå i skolan spenderar sina dagar med att barfota sparka boll i byn, och många av de är talangfulla. Genom att komma till oss på Spirrow ser vi till att de får gå i skolan och att de får äta åtminstone ett mål riktig mat varje dag. Utöver det så får de möjlighet att träna att och utveckla sin talang. Verksamheten är ny och det finns inget som helst finansiellt stöd från Ghana, så det är med hjälp av Love Life som verksamheten hankar sig fram. Under våren tog vi ett lån för att köpa in en buss som kan generera en liten inkomst, men vinsten räcker tyvärr inte så långt som vi hade hoppats. Vi har kostnader för el, tränare och skolavgifter - och framför allt mat. Hela verksamheten kan faktiskt stå och falla med en säck ris. 

Därför ber vi er nu om hjälp med att säkerställa att barnen på Spirrow Sport Club kan äta sig mätta. En säck ris kostar 400 kr och räcker i två veckor för alla barn, och nu kan du köpa den i form av ett julklappskort.  Beställ ditt julklappskort här!

​Tack.

Ghana är ett land med stor malariarisk. Inför varje resa bör jag se till att jag får så kallad malariaprofylax utskrivet, för att skydda mig mot sjukdomen. Väl på plats i Ghana har jag fått lära mig att många volontärer drabbas av sjukdomen trots att de äter malariaprofylax, och att det är ofarligt så länge man får behandling. Därför är det alltså helt onödigt att lägga ut pengar på tabletter, eftersom att man tydligen drabbas oavsett. Så resonerade jag för två år sedan, och struntade därför i att äta malariaprofylax. Och mycket riktigt så åkte jag dit - ordentligt. Efter att ha lämnat ett blodprov på kliniken i byn så visade det sig att jag drabbats av både malaria och tyfoidfeber.  Jag blev fruktansvärt sjuk, med hög feber och ont i hela kroppen. I flera dagar låg jag i sängen, flöt in och ut ur sömnen och tappade helt uppfattningen om tid och rum. Eftersom att jag fick behandling fort så skulle det enligt läkarna i Ghana gå över, och jag behövde inte vara orolig (säg det till min mamma som satt i Sverige och googlade...).  

Väl hemma åkte vi direkt till Karolinska sjukhuset efter att mamma hade ringt dit och rådfrågat dem. Efter provtagningar visade det sig att jag mycket riktigt hade malaria, eftersom att min lever var påverkad, men någon tyfoidfeber hade jag inte. Läkaren på KS undrade om jag ätit malariaprofylax. "Nej, det är ju ingen idé. Man får ju malaria i allafall! Helt onödigt att lägga pengar på det. I princip alla volontärer får malaria och det går ju över bara man får behandling. Så jag struntade i det." Och oj vilken föreläsning jag fick... 

Anledningen till att alla volontärer "får" malaria är att läkarna i Ghana inte har råd att chansa. De har inte rätt utrustning eller tillräckliga resurser för att kunna diagnosticera malaria, så därför får alla som kommer in med feber den diagnosen och behandlingen. Så volontärer som kommer till kliniken med feber har alltså förmodligen en vanlig influensa eller förkylning, inte malaria. Behandlingen är så kraftig så oavsett vad du lider av så blir du bättre - och det är ju lätt att tolka det som att man blivit botad från sin "Malaria". Det låter rimligt, med tanke på att de bara tog ett halvt provrör med blod och kunde ge mig en diagnos inom 10 min. Dessutom gissade de ju fel - jag hade inte tyfoidfeber. Det var det första jag fick lära mig.

Det andra var att det är att leka med döden att strunta i att ta malariaprofylax. Det är en dödlig sjukdom, och det finns olika varianter. Utan malariaprofylax är jag helt oskyddad, och om jag drabbas av en allvarligare form så kan jag vara död inom 24 timmar. Det är ingenting att leka med. 

Skillnaden mellan mig och alla andra volontärer som drabbats av malaria är att jag faktiskt drabbades. Och det innebär att sjukdomen ligger latent i levern och kan blossa upp igen. Det går inte att göra ogjort, och innebär att jag måste söka vård om jag drabbas av hög feber. Dessutom kan jag aldrig någonsin bli blodgivare. Ett jävligt dumt misstag. 

Varför berättar jag då det här? Jo, mina barn i Ghana får ingen malariaprofylax. De drabbas ofta av malaria (eller...?) och behandlas med antibiotika varje gång. Vi har ju ett sjukhus i byn så barnen kan få vård ganska snabbt, men ibland händer det att det går för lång tid. Det hände en av våra busiga tvillingpojkar - Tetey, 2012. Han fick förmodligen en allvarlig form av malaria, han krampade och blev helt stel i kroppen, ögonen rullade och han var helt okontaktbar. En av volontärerna slängde honom över axeln och sprang de 3 kilometerna till sjukhuset, det fanns inte tid att försöka få tag i någon som kunde köra. Den natten höll vi på att förlora Tetey.

Det är orimligt att ge alla barn malariaprofylax. Däremot kan man förebygga malaria på ett väldigt enkelt sätt, och det är att skydda sig mot myggen som bär smittan. Ett myggnät kan alltså innebära skillnaden mellan liv och död. 

För dig som vill vara med och rädda liv har vi tagit fram ett julklappskort. Du betalar 100 kr och får ett fint kort som du kan ge bort till någon i julklapp, och vi använder de 100 kronorna för att köpa ett myggnät i Ghana. En riktigt meningsfull julklapp.

Nedan ser du kortets fram och baksida. Beställ ditt kort här, senast den 16 dec.

Det är nu bekräftat att detta "någonting" som läkarna har valt att kalla det, är en cancertumör. Den opererades bort från levern och nu väntar vi på provsvar för att få veta om de lyckats få bort allt, eller om cancern har spridit sig. Jag har legat på som en tok för att få besked om prognos och behandling, men allt jag får till svar är att vi måste vänta tills alla prover är klara. Men sen, då jävlar. Då tar vi kampen.