Tyvärr uteblev rapporterna för den senare delen av 2021, då det helt enkelt inte hanns med (de finns naturligtvis på engelska, men jag i min tur har inte hunnit med att sammanfatta dem på svenska här). Här kommer en kort sammanfattning över vad bidragen gått till, samt några bilder (se respektive bild för mer info):

SEPTEMBER investerades ca 13.500 kr
Detta omfattar främst tre månaders mat/hygienartiklar för våra ungdomar på individual support programme. De har nu själva fått inventera sina förråd och för första gången planera och göra sina inköp på egen hand. Denna månad servades även Love Life-bilen.

OKTOBER investerades ca 19.900 kr
Även denna månad gick en hel del resurser till vårt individual support programme, i form av skolböcker, skor, nya skoluniformer, madrasser mm. Två nya mikrolåntagare fick sina lån utbetalda. Vår gamla bil rustades upp och såldes.

'NOVEMBER investerades ca 2.800 kr
Ett av barnen behövde sjukhusvård, men är nu på benen igen. Övriga kostnader avser administration så som lönekostnader för vårt Skills training centre, överföringsavgifter samt bränsle till bilen.

DECEMBER investerades ca 7.500 kr
Ytterligare tre månaders mat/hygienartiklar för ungdomarna i vårt individual support programme, samt en del mindre administrativa avgifter.

​År 2021 blev liksom de senaste åren, en total investering på ca 220.000 kr - stort tack för era bidrag!

Individual support programme
Våra ungdomar presterar väl i skolan och är alla vid god hälsa. En av pojkarna har dock problem med synen och har besökt en klinik för detta, vi inväntar mer information för att veta hur vi ska gå vidare.

Var tredje månad ombesörjer Vincent (vår administratör) att våra ungdomar får mat, vatten och hygienartiklar mm för en ny tremånadersperiod. Utöver matstöd får de också en del fickpengar att hushålla med, som ska täcka exempelvis lunch på skolan, telefoncredit osv. Att lära sig att hantera sina pengar är en viktig del av att bli en självständig vuxen och Vincent stöttar ungdomarna i hur de bör tänka och prioritera.

Skills training programme
Förra månaden stod lokalen klar och under juni månad har Vincent undervisat en grupp om 11 ungdomar i IT/grafisk design. Intresset är stort och vi har flera ungdomar på kö, vilket naturligtvis är jätteroligt!
Gällande undervisningen i sömnad så har den av olika anledningar inte kommit igång än. Det finns redan ett par kostnadsfria utbildningar i sömnad i byn, och vi vill inte “konkurrera” med dessa. Tanken är inte att utbilda dem som inte kan/vill gå i skolan, utan att studenter på gymnasiet ska få kunskap i ett hantverk parallellt med sina studier. Skulle de av någon anledning tvingas avbryta/pausa sin skolgång så har de något att falla tillbaka på. Vi har därför beslutat att endast erbjuda platser till studenter som går första och andra året på Senior high school och hänvisa övriga till byns vocational schools. Vi behöver dessutom köpa in några fler symaskiner och kommer att budgetera för det framöver.

Nu är det sommarlov för våra ungdomar som ska börja sista året på senior high school i höst. Pga pandemin stängdes skolorna i Ghana under en lång period och eleverna har därför missat väldigt mycket. Vår administratör Vincent har gått igenom läroplanen och kommer under sommaren att hjälpa eleverna att studera de viktigaste ämnena. Övriga ungdomar går fortfarande i skolan och de presterar väl.

Vår lokal i Senya är nu färdig och hyreskontraktet påskrivet. Vincent har förberett rummet med möbler och utrustning och vi är nu redo att öppna upp vår "Skills training" även för utomstående. Varje lördag och söndag kommer Vincent att undervisa i eleverna i IT och grafisk design, och hans fru Dorcas i sömnad. Övrig tid kommer Vincent att erbjuda tjänster inom IT för att täcka mindre omkostnader så som el och skrivarpapper.

Vi är fortfarande i startgroparna gällande vår satsning på microlån, och de sökande kämpar just nu med att sätta sina affärsidéer på pränt. I dagsläget är det bland annat en ensamstående mamma som vill öppna ett juice-stånd och en ung kille som ska erbjuda transportservice med hjälp av en tricycle. Förhoppningsvis kan vi godkänna deras lån under nästa månad.
​
Under maj investerades drygt 12000 kr av era bidrag i verksamheten på plats. De har främst bekostat skolavgifter samt utrustning till lokalen i Senya. Stort tack!

Här kommer en efterlängtad uppdatering! Jag har påbörjat det här inlägget så många gånger, men lyckas aldrig bli klar. Det har gått en lång tid sedan jag uppdaterade Love Lifes kanaler och ju längre tid som går desto svårare blir det att sammanfatta de senaste årens verksamhet. Nu släpper jag därför min prestationsångest och väljer att skriva en kort sammanfattning så att ni ska slippa fundera.
​
Den största nyheten är att jag äntligen har hittat ett sätt att arbeta som känns både bra och effektivt, och där ansvaret för hållbar förändring ligger på rätt person. Love Life har nu en representant/administratör på plats i Ghana, som ansvarar för genomförande och dokumentation, och jag kan styra verksamheten från Sverige. Vi planerar alla insatser gemensamt och arbetar utifrån olika program enligt följande:

INDIVIDUAL SUPPORT - vi följer ett antal ungdomar och stöttar dem med vård, utbildning, kost och logi utifrån deras individuella behov. I dagsläget har vi sju ungdomar i programmet som alla har koppling till vårt tidigare arbete på Mums Care children home.

FAMILY EMPOWERMENT - vi utreder och följer familjens behov av en inkomst för att försörja sina barn. Det kan exempelvis handla om finansiellt stöd för att starta en egen business eller en insats gällande familjens boendesituation för att trygga barnen.

ONE TIME SUPPORT - Engångsinsatser utifrån individuella behov, inom våra fokusområden utbildning, hälsa och självförsörjning. Det kan exempelvis vara finansiellt stöd till studier, bidrag till vårdkostnader, eller matpaket till utsatta familjer. Under 2020 stöttade vi bland annat CLED (en organisation som arbetar för barn med speciella behov) med lokalhyran så att de skulle kunna fortsätta sin verksamhet.

SKILLS TRAINING - Här erbjuder vi ungdomar utbildning som ett komplement till deras skolstudier. För detta ändamål har vi hyrt en lokal i Senya Beraku och arbetet pågår med att iordningställa den med datorer och symaskiner. Vi har under våren smygstartat med programmet hemma hos vår administratör där även tre av våra ungdomar bor. De har varje lördag utbildats i sömnad och datorkunskap/grafisk design då vår administratör och hans fru är utbildade inom dessa områden. Tanken är nu att utrusta lokalen i byn och erbjuda fler ungdomar att delta i programmet.

Utöver ovanstående insatser så har vi nyligen avsatt 10.000 GHC (ca 15.000 kr) för ett program med mikrolån. Programmet bygger på att erbjuda ett antal sökande ett mindre lån som betalas tillbaka under 6-12 månader, räntefritt. Återbetalningen används sedan för att bevilja en ny låneansökan, och tanken är att dessa 10.000 GHC ska användas om och om igen och hjälpa nya personer till en bättre framtid. De sökande ansöker med en affärsplan och vi gör en omfattande research innan lånet beviljas. I dagsläget har vi tre sökande vars låneansökningar kommer att godkännas i juni.

En annan förändring är att vi sedan april 2021 har avslutat vårt samarbete med organisationen Free the kids då det har gått mer än två år sedan vi genomförde vår senaste räddningsaktion. Det innebär att vårt månatliga stöd till organisationen upphör. Vår bedömning är att familjerna nu kan försörja sina barn och de ser till att de går i skolan. Skulle behov av ytterligare stöd uppstå så kommer vi naturligtvis att försöka hjälpa till i den mån vi kan.

Så nu vet ni hur landet ligger. Love Life lever och verksamheten rullar på smidigare än någonsin, detta trots att jag inte mäktat med att samla in några pengar på mer än två år. Över 200 000 SEK gick iväg till Ghana under 2020, och jag vill därför rikta ett enormt stort tack till de månadsgivare som stått kvar trots utebliven uppdatering om hur era bidrag har använts. Utan er hade det inte gått. Tack!

Nu jobbar vi vidare, framåt.

Jag måste erkänna att vårt nya arbete med att befria barnslavar inom fiskeindustrin har flutit på ovanligt smidigt. Så länge finansieringen finns så går det mesta enligt planerna - och tro mig - det är verkligen inte vanligt i Ghana. Anledningen till detta angenäma faktum är att vi har en fantastisk och engagerad person som håller i spakarna på plats. Det är en av våra tidigare lärare vid Love Life Academy som har gått vidare och valt att engagera sig i det han verkligen brinner för - att sätta stopp för barnslaveriet på Volta River. Hayford lägger all sin tid på att sätta ihop räddningsteam och planera räddningsinsatser, hålla utbildningar i förebyggande syfte i de byar där flest barn säljs, anordna hälsoundersökningar av barn vi räddat och spåra barnens familjer. Han reser också runt till alla de barn vi räddat sedan starten och ser till att de mår bra och går i skolan. För detta enorma arbete betalar Love Life en månadslön på 500 cedi - ca 1100 kr. Det är ingen vidare lön för oss här i Sverige, men i Ghana är det en ganska normal månadslön. 

Arbetet flyter som sagt på ganska smidigt - men vi har ett problem. Hayford sköter all dokumentation med hjälp av sin halvdana mobiltelefon samt papper och penna. Det är inte helt ovanligt därnere, men det är svårt för oss i Sverige och Turkiet (där min samarbetspartner Sezi finns) att ta del av den information som Hayford sammanställer. Det handlar om register över de barn vi räddat; bland annat deras bakgrundshistorier, lokaliserade familjemedlemmar, hälsotillstånd och skolresultat mm. Vi kommunicerar oftast via WhatsApp, och det är inte helt lätt att utläsa information från  suddiga foton av handskrivna papper tagna med Hayfords mobil. Det tar onödigt mycket tid och kraft. Tid och kraft som vi hellre lägger på det viktiga arbete vi behöver och vill göra.  

Den första januari åker jag ner till Ghana och min önskan är att få med mig en laptop som Hayford kan använda för att underlätta registrering och dokumentation av barnen. Det skulle effektivisera vårt arbete enormt om vi kunde ta del av denna viktiga information på ett enklare sätt. Jag har tidigare tagit med mig begagnade datorer och laptops till barnhemmet och skolan - men tyvärr sjunger de oftast på sista versen. Det här är ett arbete som vi planerar fortsätta med under många år framöver, och därför är det lika bra att vi får starta med grejer som håller ett tag. 

Finns det någon som har bra kontakter inom detta område? Kanske finns det något företag som kan tänka sig att sponsra med inköp av en laptop? Vi behöver bara det allra nödvändigaste - ordbehandlingsprogram, excel och möjlighet att koppla upp sig mot internet. En snabb googling ger vid handen att det kostar ca 3000 kr, men jag hoppas på att någon av er har kontakter/möjligheter att hjälpa oss med ett bättre pris. Finns det någon som har bra kontakter inom detta område? Kanske finns det något företag som kan tänka sig att sponsra med inköp av en laptop?

Jag vill gärna undersöka möjligheterna till att lösa detta utan att dra igång en insamling - för jag är övertygad om att det går. Om du tror att du kan hjälpa oss med detta på något sätt - maila mig på [email protected]  eller slå en signal på 0703606042. 

Tack!

Ps. Nedan ser ni en förteckning över några barn som vi räddat. Jag har av säkerhetsskäl beskurit bilden så att barnens namn inte syns, men ni kan tydligt (nåja) se barnens ålder, antal år som slav, hur de hamnat där samt byn de kommer ifrån. Ds.

Nu har det snart gått en vecka sedan Christinaskolans Öppet hus. Helt otroligt hur mycket folk det var där under kvällen! Det stora dragplåstret var kanske lotteriet där besökarna kunde vinna fina priser från lokala butiker och företag, förra året var alla lotter och priser slut inom den första timmen. I år hade därför vinsterna fördelats ut på fler lottringar så att lotteriet skulle räcka längre... ett smart drag, för fem minuter innan öppning var det fullt i lokalen och alla ville såklart köpa lotter. Ett stort tack till alla sponsorer som bidragit med så fina vinster till förmån för Love Life!

Hur mycket som samlades in? Ca 16 000 kr. Det räcker till att finansiera en hel räddningsaktion - där vi har möjlighet att befria upp till 10 barn från slaveriet inom fiskeindustrin. Helt galet. Jag ser redan fram emot att få komma tillbaka nästa år och visa dem bilder från aktionen och de barn vi lyckats rädda. Välgörenhetsarbete när det är som allra bäst - konkret och med tydlig återkoppling - från barn till barn. De är ju vår framtid - både här och i Ghana. <3

Det var under 2013 som jag besökte högstadiet Christinaskolan för första gången. Jag var inbjuden för att träffa en grupp elever under skolans mångfaldsvecka, med målet att eleverna genom inspiration och kreativitet skulle komma på egna sätt att göra skillnad för barnen på Mums Care. Jag hade precis startat mitt arbete med Love Life och var ganska nervös den där första gången. Tonåringar kan som bekant vara en ganska "tough crowd". Just de här eleverna hade tack och lov själva valt att få arbeta med att göra skillnad, medan andra elever valt att arbeta med mångfald inom andra områden såsom matlagning, film, musik eller idrott. De kom alltså intresserade, även om det inte direkt sprakade av entusiasm i klassrummet och någon elev satt längst bak med fötterna på bordet och skeptisk blick.  Min förhoppning var att jag skulle lyckas inspirera eleverna och få dem att fundera kring vad just de var bra på, för att sedan idégenerera kring hur deras unika egenskaper och kunskaper kunde användas för att hjälpa barnen i Ghana. Trots att de var något reserverade till en början så blommade både de och jag ut under den förmiddag vi spenderade tillsammans, och när jag lämnade dem vid lunch var de alla igång med att göra sina idéer till verklighet. Några elever valde att samla in priser från lokala butiker och sälja lotter, andra gjorde smycken eller dekorerade krukor. För att få tag i det material de behövde kontaktade de olika butiker för att be om sponsring - och allt detta helt utan att någon av oss "vuxna" hade ett finger med i spelet. "Jag sa åt dem att gå på rast, men de ville hellre fortsätta jobba..." berättade den ansvariga läraren för mig. Om jag hade någon nervositet kvar i kroppen så försvann den nu - jag hade ju faktiskt uppnått precis det jag  eftersträvade! Mångfaldsveckan avslutades med en välgörenhetskväll i Christinasalen, och "min" grupp stod i foajén och sålde sina alster och hembakat fika. Jag minns inte hur mycket pengar de lyckades dra in det där första året, men jag vet att de räckte för att jag skulle kunna köpa in skolböcker till vår nystartade skola. 

Sedan dess har jag haft ett årligt samarbete med Christinaskolan, och i fredags var jag där för fjärde gången. Nytt för i år var att jag fick möjlighet att prata inför alla elever - inte bara den grupp som valt att arbeta med att göra skillnad. Numera avslutas mångfaldsveckan med Öppet hus i Christinaskolan, och alla elever är med och bidrar till detta på olika sätt. Vissa tillverkar produkter som de säljer, andra samlar in priser till kvällens lotteri, en grupp arrangerar en fiskdamm och en annan säljer fika som de själva bakat. Jag tror att det motiverar och engagerar eleverna mer om de är väl insatta i vem det är som gynnas av deras insats - och det gör de nu. 

Tonåringar är som sagt en tough crowd. Den här gången var de dessutom ruskigt många. Alla är ju faktiskt inte intresserade av det jag gör, och just tonåringar har en tendens att inte hålla masken. Till en början drabbades jag av "gode-gud-kasta-inte-tuggummi-på-mig" och "om-ni-bara-låtsas-lyssna-lite-får-ni-surf"-tankar.  Det var faktiskt helt obefogat - eleverna lyssnade uppmärksamt hela tiden och jag både tror och hoppas att de har fått med sig en hel del! Jag måste erkänna att jag (trots min lätt fobiska inställning till tonåringar...) faktiskt uppskattar att föreläsa för ungdomar. I en stor grupp elever finns det alltid någon som sticker ut, en elev vars inre glöd kanske tänds just där och då. En annan sak med tonåringar är ju att när de brinner - så brinner de. Ett gott exempel är en av de elever som var med i den där första gruppen 2013, som senare berättat för mig att hon då bestämde sig för att en dag åka ner till Ghana och bjuda barnen på glass. Engagemanget höll i sig och hon valde bland annat att starta ett UF-företag som stöttade Love Life, och i januari i år uppfyllde hon sin dröm. Efter att ha jobbat och sparat pengar i fyra år kunde hon slutligen göra det hon faktiskt bestämt sig för - att åka till barnen och bjuda dem på glass. Idag är Anna en av mina nära vänner som jobbar med Love Life tillsammans med mig, och allt började den där dagen i klassrummet för fyra år sedan. Tilläggas bör att Anna var den elev som satt där längst bak och skrämde skiten ur mig, och ändå var det i henne som glöden pyrde - hon var den jag behövde nå.

Imorgon kväll (onsdag 4 oktober) är det dags för årets Öppet hus, och jag ser fram emot att få se vad eleverna har hittat på under veckan. Är du Pitebo bör du kika förbi - vi ses där!