När jag var igen ville jag bli "hästtjej" eller flygvärdinna. Sen ville jag bli veterinär. Eller barnmorska. Nu blev jag ju ingenting av det där, för mina mål och drömmar har förändrats flera gånger med tiden. Poängen är att jag hade kunnat bli i princip vad som helst om jag bara hade velat det tillräckligt mycket. Utbildningen är ju gratis. Dessutom får jag möjlighet att låna pengar så att jag kan försörja mig medan jag studerar.
I Ghana är det en helt annan sak. För det första måste du betala en skolavgift. Sedan tillkommer kostnaden för skoluniform, böcker och skolmaterial. Om du då lever i en familj som knappt har råd med mat så får du helt enkelt gilla läget och inse att skolan inte är för dig. Tråkigt nog så är utbildning och kunskap vägen ut ur fattigdom, och hela situationen är ett moment 22. En av våra flickor kommer från en fattig familj, och hemma har hon fått lära sig hur man försörjer sig. Hon har sålt sig själv, dvs låtit män ha sex med henne, för 2 cedi per gång. För 4 kronor och 50 öre har hon gett bort sin kropp. Flera gånger. I oktober fyllde hon 11 år. Jag önskar så att hon, och alla andra tusentals flickor (och pojkar med för den delen) fick vara i skolan istället för att sälja sig själva på ga, bli med barn tidigt och uppfostra ytterligare en generation i fattigdom. Jag önskar att trenden gick att bryta - och det gör den. Ett litet steg i taget, ger vi allt fler barn möjlighet till utbildning och en framtid bortom fattigdomen. Vill du ta ett steg med oss? Då kan du ge bort en skoluniform, en terminsavgift eller skolmaterial i julklapp. Läs mer om hur du går till väga här. Beställ senast 16 december! Ps. Vår lilla 11-åring både bor och går i skolan hos oss och kommer aldrig mer behöva sälja sin kropp. Ds
0 Comments
Det är fruktansvärt trögt att försöka få information om Justice prognos, läkarna skjuter på det hela tiden. Senaste beskedet är att vi ska få all information på fredag, men det har de sagt tidigare. Jag hade tänkt vänta med att ge er en uppdatering tills jag fått veta mer, men nu känner jag att jag måste berätta vad jag vet för tillfället i alla fall. Justice opererades en andra gång i måndags, för att se till att de har får bort hela tumören. Operationen gick bra och Justice är stabil, men en av läkarna ville att fler tester skulle tas innan de uttalar sig mer. Som jag har förstått det så diskuteras en behandling med cellgifter, och det känns positivt. Jag var rädd att de skulle nöja sig med att tumören är borta och skicka hem honom utan behandling. Vad en sådan behandling kommer att kosta har jag absolut ingen aning om, men jag kommer att göra vad jag kan för att Justice ska få det han behöver. Och jag vet att ni är med mig <3 Här är en bild av Justice innan operationen i måndags, tillsammans med mamma Patience. Både Patience och Justice pappa är otroligt tacksamma för den hjälp som de har fått - så TACK. (Även om jag inte vet hur mycket behandlingen kommer att kosta än, så kan jag med största sannolik säga att vi inte har råd att betala det i dagsläget. Så vill du redan nu hjälpa till att sponsra Justice sjukvård så går det bra att swischa till 0703606042 eller sätta in en slant på bg 115-8294. Varje krona gör skillnad.) 2012 åt barnen ris tre gånger om dagen. Ris med lite socker till frukost, ris med tomatsås till lunch och återigen ris med tomatsås till middag. Ris är relativt billigt och mättar bra, men det täcker absolut inte vårt behov av protein, fett, vitaminer och mineraler. Idag genererar vattenproduktionen tillräckligt med pengar för att barnen ska få allt de behöver, och kosten är numera varierad. De får gröt och bröd (från vårt eget bageri) till frukost, och riset har kompletterats med bönor, kött och fisk. De får två mellanmål varje dag, antingen färsk frukt eller kex, och utöver det så får de varje dag multivitamintabletter. Skillnaden mellan 2012 och idag är verkligen stor - och det är tack vare Love Life och alla fantastiska bidragsgivare. Barnen är piggare, orkar lära sig mer i skolan och är betydligt mindre sjuka än tidigare. Och när de väl drabbas så har de något att sätta emot.
I vår andra verksamhet - Spirrow Sport Club - ser verkligheten annorlunda ut. Där är tillgången till mat fortfarande ett stort problem. Syftet med Spirrow Sport Club är att ge fattiga barn en möjlighet att utvecklas och skapa sig en framtid inom idrott. Pojkar och flickor som inte har råd att gå i skolan spenderar sina dagar med att barfota sparka boll i byn, och många av de är talangfulla. Genom att komma till oss på Spirrow ser vi till att de får gå i skolan och att de får äta åtminstone ett mål riktig mat varje dag. Utöver det så får de möjlighet att träna att och utveckla sin talang. Verksamheten är ny och det finns inget som helst finansiellt stöd från Ghana, så det är med hjälp av Love Life som verksamheten hankar sig fram. Under våren tog vi ett lån för att köpa in en buss som kan generera en liten inkomst, men vinsten räcker tyvärr inte så långt som vi hade hoppats. Vi har kostnader för el, tränare och skolavgifter - och framför allt mat. Hela verksamheten kan faktiskt stå och falla med en säck ris. Därför ber vi er nu om hjälp med att säkerställa att barnen på Spirrow Sport Club kan äta sig mätta. En säck ris kostar 400 kr och räcker i två veckor för alla barn, och nu kan du köpa den i form av ett julklappskort. Beställ ditt julklappskort här! Tack. Ghana är ett land med stor malariarisk. Inför varje resa bör jag se till att jag får så kallad malariaprofylax utskrivet, för att skydda mig mot sjukdomen. Väl på plats i Ghana har jag fått lära mig att många volontärer drabbas av sjukdomen trots att de äter malariaprofylax, och att det är ofarligt så länge man får behandling. Därför är det alltså helt onödigt att lägga ut pengar på tabletter, eftersom att man tydligen drabbas oavsett. Så resonerade jag för två år sedan, och struntade därför i att äta malariaprofylax. Och mycket riktigt så åkte jag dit - ordentligt. Efter att ha lämnat ett blodprov på kliniken i byn så visade det sig att jag drabbats av både malaria och tyfoidfeber. Jag blev fruktansvärt sjuk, med hög feber och ont i hela kroppen. I flera dagar låg jag i sängen, flöt in och ut ur sömnen och tappade helt uppfattningen om tid och rum. Eftersom att jag fick behandling fort så skulle det enligt läkarna i Ghana gå över, och jag behövde inte vara orolig (säg det till min mamma som satt i Sverige och googlade...).
Väl hemma åkte vi direkt till Karolinska sjukhuset efter att mamma hade ringt dit och rådfrågat dem. Efter provtagningar visade det sig att jag mycket riktigt hade malaria, eftersom att min lever var påverkad, men någon tyfoidfeber hade jag inte. Läkaren på KS undrade om jag ätit malariaprofylax. "Nej, det är ju ingen idé. Man får ju malaria i allafall! Helt onödigt att lägga pengar på det. I princip alla volontärer får malaria och det går ju över bara man får behandling. Så jag struntade i det." Och oj vilken föreläsning jag fick... Anledningen till att alla volontärer "får" malaria är att läkarna i Ghana inte har råd att chansa. De har inte rätt utrustning eller tillräckliga resurser för att kunna diagnosticera malaria, så därför får alla som kommer in med feber den diagnosen och behandlingen. Så volontärer som kommer till kliniken med feber har alltså förmodligen en vanlig influensa eller förkylning, inte malaria. Behandlingen är så kraftig så oavsett vad du lider av så blir du bättre - och det är ju lätt att tolka det som att man blivit botad från sin "Malaria". Det låter rimligt, med tanke på att de bara tog ett halvt provrör med blod och kunde ge mig en diagnos inom 10 min. Dessutom gissade de ju fel - jag hade inte tyfoidfeber. Det var det första jag fick lära mig. Det andra var att det är att leka med döden att strunta i att ta malariaprofylax. Det är en dödlig sjukdom, och det finns olika varianter. Utan malariaprofylax är jag helt oskyddad, och om jag drabbas av en allvarligare form så kan jag vara död inom 24 timmar. Det är ingenting att leka med. Skillnaden mellan mig och alla andra volontärer som drabbats av malaria är att jag faktiskt drabbades. Och det innebär att sjukdomen ligger latent i levern och kan blossa upp igen. Det går inte att göra ogjort, och innebär att jag måste söka vård om jag drabbas av hög feber. Dessutom kan jag aldrig någonsin bli blodgivare. Ett jävligt dumt misstag. Varför berättar jag då det här? Jo, mina barn i Ghana får ingen malariaprofylax. De drabbas ofta av malaria (eller...?) och behandlas med antibiotika varje gång. Vi har ju ett sjukhus i byn så barnen kan få vård ganska snabbt, men ibland händer det att det går för lång tid. Det hände en av våra busiga tvillingpojkar - Tetey, 2012. Han fick förmodligen en allvarlig form av malaria, han krampade och blev helt stel i kroppen, ögonen rullade och han var helt okontaktbar. En av volontärerna slängde honom över axeln och sprang de 3 kilometerna till sjukhuset, det fanns inte tid att försöka få tag i någon som kunde köra. Den natten höll vi på att förlora Tetey. Det är orimligt att ge alla barn malariaprofylax. Däremot kan man förebygga malaria på ett väldigt enkelt sätt, och det är att skydda sig mot myggen som bär smittan. Ett myggnät kan alltså innebära skillnaden mellan liv och död. För dig som vill vara med och rädda liv har vi tagit fram ett julklappskort. Du betalar 100 kr och får ett fint kort som du kan ge bort till någon i julklapp, och vi använder de 100 kronorna för att köpa ett myggnät i Ghana. En riktigt meningsfull julklapp. Nedan ser du kortets fram och baksida. Beställ ditt kort här, senast den 16 dec. Du nästlar dig in, smygande, osedd. Du arbetar i det tysta och du väljer dina offer skoningslöst. Ingen kan fly undan den sorg och smärta som du lämnar efter dig då du drar fram. Kom an då! Hit me! Jag tar fighten! Jag vet att jag har en möjlighet att besegra dig, och jag är inte rädd. Kom igen - jag lovar att bjuda på motstånd och ge dig en riktig match. Jag ställer upp om du bara kunde ge fan i att drabba människor som är näst intill chanslösa. Men det gör du inte. 6 månader gammal och född i ett fattigt land. Utan resurser att betala för vård som kanske inte ens finns. Att ge dig på ett litet barn som Justice är ett relativt dött lopp och det finns förmodligen bara en vinnare. Det är så vansinnigt fegt av dig. Men tro mig när jag säger det - jag kommer göra allt som står i min makt för att ge dig ett helvete, och jag är inte ensam. Det är nu bekräftat att detta "någonting" som läkarna har valt att kalla det, är en cancertumör. Den opererades bort från levern och nu väntar vi på provsvar för att få veta om de lyckats få bort allt, eller om cancern har spridit sig. Jag har legat på som en tok för att få besked om prognos och behandling, men allt jag får till svar är att vi måste vänta tills alla prover är klara. Men sen, då jävlar. Då tar vi kampen.
Jag förstår att ni är många som undrar hur det går med vår lille kämpe. Justice opererades i tisdags som planerat, och man avlägsnade "någonting" från buken och ryggraden. Detta "någonting" (troligtvis en tumör) har skickats till labbet för analys. Det verkar som att läkarna har en idé om vad det kan vara, men de vill inte lämna något besked förrän det har bekräftats i labbet. De lovade oss ett besked i onsdags 15.00 men har hittills inte kunnat ge oss några nyheter. Det som är positivt är att Justice allmäntillstånd är betydligt bättre, och han har slutat gråta hysteriskt dygnet runt.
Det är otroligt frustrerande att sitta här i Sverige och vänta. Ännu mer frustrerande är det att behöva acceptera hur vården bedrivs i Ghana. Det verkar handla mer om pengar än att faktiskt hjälpa dem som lider, vilket säkert är ett resultat av fattigdom och korruption. Vi har med er hjälp kunnat betala för undersökningar, ultraljud, blodtransfusion, operation och mediciner. Vi var också tvungna att köpa instrumenten som användes under operationen. Utöver det betalar vi hyra för sängen han ligger i, och för varje dag som går kostar det minst 300 svenska kronor inklusive medicin. Jag är rädd att de håller oss kvar så länge de kan, av ekonomiska skäl. Albert hävdar att vi har satt press på läkarna nu när vi har betalat allt de har bett om, och det känns konstigt att det är det som är deras drivkraft. Men men, that's Africa for you. Jag hoppas att det är en godartad tumör. Jag fruktar att det är cancer. I Ghana är cancer lika med död. Tiden får helt enkelt utvisa, men jag lovar att göra vad jag kan oavsett besked. Tack alla för er hjälp. Vi har en liten slant kvar, och hoppas att det räcker tills vidare. Vill ni ändå bidra till Justice och hans framtid så får ni naturligtvis fortsätta att swisha: "Justice" till 0703606042. Oavsett besked så kommer vi behöva mer resurser framöver. Tack. Under gårdagskvällen var fick Albert kasta sig iväg till sjukhuset i Accra för att betala för en blodtransfusion som lille Justice behövde. Han fick dock inte träffa läkaren eftersom att han inte var anhörig, så vi vet forfarande inte riktigt vad som är fel. Sköterskan meddelande att situationen är "terrible" alltså fruktansvärd, men att de har hittat någonting i hans buk och hans ryggrad som måste opereras bort och skickas på labb. Hon var ändå försiktigt positiv eftersom att de nu "har någonting att gå på" och det enda vi kan göra i nuläget är att vänta på provsvaren. Sent i går kväll åkte Albert hem till Senya, men han kommer att åka tillbaka till Accra under dagen och förhoppningsvis så får jag möjlighet att tala direkt med läkaren.
Själv var jag hemma med en sjuk dotter igår. Försökte jobba eller plugga men fick inget gjort. Jag vankade fram och tillbaka i huset i går kväll, och väntade på besked från Albert. Jag kunde inte släppa tankarna på lille Justice. I morse klagade jag till min kombo Alexandra att jag inte hade fått någonting gjort på hela dagen. - Ingenting? Du har räddat ett liv. Och jo. Hon har faktiskt rätt. Tillsammans med alla er som bidragit till Justice insamling så har vi räddat ett liv. Vi har samlat in tillräckligt till operationen och det finns även en liten buffert för medicin och fortsatt behandling. Vi har gjort skillnad. För Justice. För Patience. Vi har visat att vi bryr oss och hjälps åt när det behövs. Jag är så otroligt tacksam för era bidrag, och för känslan av hopp. Tack! Nu väntar vi som sagt på besked. Då får jag passa på att göra det jag skulle ha gjort igår - nämligen att släppa en liten nyhet. Tidigare år så har ni kunnat köpa julklappspaket till barnen, men eftersom att jag inte vet när jag kan åka ner nästa gång så fungerar det mindre bra i år. Därför har jag tillsammans med Printbyrån tagit fram fem olika julklappskort som ni kan ge till era nära och kära i jul. Ni kan beställa dem på hemsidan så skickar vi dem direkt till mottagaren - fiffigt va? Om ni hellre vill beställa hem dem och skicka själv så går det också bra förstås! Julklappskorten beställer du här! Jag är fortfarande lite i chock efter morgonens stora nyhet i vårt fantastiska Sverige - Årets julklapp. Är vi så stressade eller lata att vi inte längre orkar dammsuga?! Jag väljer att tro att robotdammsugaren är här för att frigöra tid så att vi kan ta hand om varandra - och då är det väl ok. Även om jag hade hoppats att årets julklapp i år skulle vara kopplat till välgörenhet! Må väl så återkommer jag med nyheter så fort jag har några! Jag gillar inte att trycka upp misär i ansiktet på folk, utan föredrar att förmedla allt gott som vi tillsammans åstadkommer när vi hjälps åt. Men just nu ligger lilla Justice på Korlebu Hospital i Accra och kämpar för sitt liv. Han är 6 månader gammal. Vi vet inte vad som är fel, men läkarna har bett Justice mamma samla ihop ca 6500 kronor till onsdag morgon 8.00, så att de kan sätta upp honom på operationslistan. Det är så det är i Ghana - om du inte kan betala för operationen i förväg så får du ingen behandling, oavsett om du är döende eller ej.
Justice bor inte hos oss på barnhemmet. Hans mamma Patience är en fattig kvinna som bor i byn, och Justice är det yngsta av hennes tre barn. Han är också det enda av hennes barn som är i livet. Justice syskon har båda dött på grund av att de inte fått behandling i tid, och nu vill vi hjälpa Patience att behålla sin lille son i livet. Det var av en slump som vi fick kontakt med Patience. Hennes syster bor i närheten av Albert som driver vår Sportakademi, och då de passerat flera gånger med lilla Justice som aldrig slutade skrika så gick Albert fram för att höra vad som var fel. När han fick se Justice uppsvällda buk insåg han att de behövde söka vård och erbjöd sig att betala för deras besök på bykliniken. Väl där fick de beskedet att Justice måste dirket till sjukhuset i Accra för att ha en chans att överleva, och där ligger han nu. Hittills har hans vård och medicin kostat ca 5000 kr - pengar som Albert lånat ihop från vänner och familj. Men nu är pengarna slut. Albert brukar inte be mig om hjälp när det kommer till människor som vi inte har någon relation till. Det är omöjligt att hjälpa alla de som är i nöd i byn, och det vet Albert. Därför tror jag honom när han säger att det här är ett extremfall, och att upplever att Justice liv ligger i hans händer. Han skulle inte kunna leva med sig själv om Justice dog utan att han försökt göra allt han kan för att förhindra det. Därför ber jag er om hjälp att rädda Justice liv. För Justice, för Patience. För att visa dem som är svaga att vi är villiga att vara starka för dem också. Swischa "Justice" till 0703606042. Tack. I fredags var det Näringslivets dag i Piteå, och Love Life hade hand om garderoben under kvällens gala. Jag vill rikta ett stort tack till två av våra månadsgivare som ställde upp och bemannade garderoben - Therese Johansson och Johan Brunström. Ni är guld värda! Garderoben var kostnadsfri för alla gäster, men om man ville så kunde man lämna ett bidrag i Love Life's bössa. Vi räknade väl inte med några stora summor, men många bäckar små - och varje krona gör ju skillnad! Jag deltog själv under kvällen och träffade flera fantastiska företagare som uppmuntrade mig att fortsätta mitt arbete med Love Life, och det är ju naturligtvis en boost! Det var kanske därför jag vågade vara lite kaxig och be kvällens konferencier att nämna bössan i garderoben... lite smygreklam kan väl inte vara fel om man arbetar med välgörenhet? Hur som haver så var detta avgörande för oss, för bössan blev så full att vi var tvungna att tömma den för att få plats med alla slantar. Angenämt problem! Företagare tillhör den grupp som sällan stöttar Love Life ekonomiskt, eftersom att gåvor till oss inte är avdragsgillt. Just därför vill jag tacka alla företagare i Piteå som skänkte ett bidrag i fredags - ni har tillsammans bidragit med 5973 kr! TACK! Pengarna kommer att bekosta underhållet av vår vattenproduktion, så att vi kan fortsätta att sälja rent vatten till butikerna i byn. Inkomsten från vattenförsäljningen täcker nämligen kostnaden för mat och personal på barnhemmet. Det är en viktig inkomst, och ni är med och möjliggör den.
På onsdag är det dags för min allra första föreläsning i Boden. Love Life har en liten hejarklack där i form av några månadsgivare, som jag förstås hoppas få se på plats! Under de tre år som gått sedan jag startade Love Life så har det hänt så otroligt mycket, och det finns såklart många historier att berätta. Av den anledningen så förändras också min föreläsning i takt med att tiden går. Jag skulle helst vilja berätta allt, men det är fullkomligt omöjligt att göra det på 60 minuter... Så inför varje föreläsning skriver jag nytt, och sätter ihop en väl balanserad blandning av glädje, sorg, hopp och förtvivlan - allt det som det innebär att arbeta med dessa fantastiska barn.
Jag kommer också att prata om min egen resa innan Love Life, och berätta om vad som fick mig att åka till Ghana. Det är en historia om ett liv som kunde tagit slut, men som istället blev ett liv värt att leva. |
AuthorJenni Kempe Lindberg, grundare av Love Life, bloggar om arbetet med organisationen. Archives
Mars 2022
Categories |